16 hjältar klarade Lidingöloppet

Sista lördagen i september är det som vanligt dags för Lidingöloppet. Sedan ett par år tillbaka är det en tradition att ett tjugotal medarbetare i BDX snör på sig löparskorna och deltar i löparfesten.

Från början var det ett gäng som ville springa Lidingöloppet, nu har det blivit en del av BDX satsning på friskare medarbetare.
– Företaget ställer upp med resa och boende för de som deltar. Anmälningsavgiften får man betala själv och det tillsammans med träningen är den personliga insatsen i det hela. Det är klart att det är en kostnad för företaget men samtidigt får vi friskare medarbetare i gengäld, vilket förhoppningsvis ger färre sjukdagar. I år var vi närmare tjugo anmälda men med lite sena avhopp på grund av sjukdom så blev vi sexton som slutförde antingen 15 eller 30 kilometer, berättar Mikael Backgård. 

För Catrin Ingvarsson var Lidingöloppet det sista loppet i En svensk Klassiker.
- Alla delarna i Klassikern har sina utmaningar. Att simma i öppet vatten är både jobbigt och lite läskigt jämfört med att simma i en bassäng. Men det tuffaste var nog Vasaloppet. När jag startade var det 29 grader kallt och jag kände knappt mina fötter under halva loppet. Sen var Vätternrundan en ny upplevelse eftersom jag inte kört det förut. Det var dock på håret att jag skulle kunna slutföra klassikern i år eftersom jag skadade foten för ett par veckor sedan. Men nu känns det oerhört skönt och roligt att ha klarat det!

För Mikael Backgård var det åttonde gången som han deltog i Lidingöloppet, även om förutsättningarna var lite annorlunda i år jämfört med tidigare år.
- Jag gjorde dumheten att slå vad med vår HR-chef Anna Jonsson om att jag skulle springa i en heltäckande BDX-grön dräkt om hon hittade en. Och det gjorde hon ju naturligtvis. Att springa en sån dräkt är inget jag rekommenderar någon att göra – den skaver på många otrevliga ställen.

En härligt BDX-grön Mikael Backgård...

Att ta sig runt Lidingöloppet är en bragd för vem som helst men frågan är om inte Emil Lundberg ändå gjorde en riktig hjälteinsats. För snart tio år sedan ramlade han 4-5 meter ner från en balkong och krossade två kotor i ryggen. Och domen var att han aldrig skulle kunna springa igen.
- Jag hade fullt med splitter runt ryggraden och efter operationen talade läkaren om för mig att jag nog kunde ställa in mig på att det inte skulle bli någon mer golf och att springa var inte att tänka på. Men efter en lång rehabilitering kände jag att det nog ändå skulle kunna gå. För mig blev Lidingöloppet ett sätt att få igång träningen eftersom jag fick ett mål med min träning. Och det gick mycket bättre än jag trodde att det skulle göra. Jag måste säga att det här var bland det roligaste jag har gjort!